Familjegården i Hörnsjö
Vid millennieskiftet kom Kent Lundström hem en dag och sa till sin fru Roma: ”Nu ska vi köpa två limousiner”.
– Vi hade nyligen flyttat hit och börjat bygga djurstallar, och körde en gammal grön Volvo 244 utan servostyrning. Visst önskade man sig en bättre bil, men två limousiner det hade jag inte tänkt mig… Men då var det ju kossor såklart han menade, skrattar Roma.

I en lantlig idyll vid Hörneån i Västerbotten ligger Åbrånets Limousin, en familjegård som föder upp högklassiga nötdjur av rasen Limousin. Här bor Kent och Roma med sin besättning som vistas ute året om – 60 kalvande dikor och omkring 100 ungdjur och tjurar. Även Kents mor och far, som själva tog över gården en gång i tiden, bor i ett eget hus på gården.

Roma är själv uppvuxen på en mjölkgård i Polen och drömde om allt annat än en bondgård. Men så blev hon kär i Kent och det kändes bara rätt. De första åren jobbade Roma i Vännäs och pendlade 6 mil om dagen. Men när barnen kom till världen blev vardagspusslet svårt att få ihop. Samtidigt ville de båda att barnen skulle få växa upp precis så som de själva vuxit upp – på gården, nära familjen och djuren.

– Köttuppfödningen är basen. Men för att kunna jobba heltid på gården båda två, behövde vi utöka verksamheten, säger paret. Så kom gårdsbutiken till, och snart byggdes den gamla bagarstugan om till en framgångsrik och välbesökt café- och restaurangverksamhet.

Hållbarhet genomsyrar allt på gården. Att vara så självförsörjande som möjligt på foder är en del av affärsidén.

– Våra djur har ett viktigt naturvärde. Naturbetesmarkerna är mycket värdefulla för den biologiska mångfalden. Djurens gödsel är en förutsättning för att odla mat till boskapen och förse restaurangen med egenodlade grönsaker, säger Kent och Roma.

Kalvarna går med sina mammor de första 6-8 månaderna vilket har stor betydelse för köttkvaliteten. En kalvs viktigaste tid är när den är liten. Det är då den ansätter muskler och bygger upp själva basen för kroppen så den ska växa och bli stor.
– Tack vare att vi har dikor, diar kalvarna den första tiden och då får de i sig alla näringsämnen, protein och energi via mjölken, berättar Kent. – Vi får inte ens mjölk till kaffet från våra kor. Kalvarna får varenda droppe, flikar Roma in.

– Du får vara hur duktig du vill på att odla och serva traktorn, det viktigaste det är att djuren mår bra och växer bra, säger Kent.

Idag är alla tre barnen involverade på olika sätt på gården, utifrån deras intressen.
– Vi har alltid haft med oss barnen. När de var små var den bästa löneförmånen att kunna ha dem med sig i traktorn. Våra två pojkar älskade att åka traktor, och slogs nästan om vem som skulle få följa med. När de var på fotbollsskola här i byn och såg pappa köra förbi med traktorn, då ville de inte vara där och ”leka”, de ville hem och jobba, berättar Kent.

– Nu får vi belöningen. Pojkarna lever sitt eget liv med jobb och tjejer, men när det är skörd, då kommer de hem och vill hjälpa till på alla sätt, säger Roma. – Så fort de kommer hem från jobbet byter de av mig, någon sköter om gården och någon annan sätter sig i traktorn, säger Kent.

Även dottern hjälper till varje ledig stund. Hon och hennes kille har precis köpt hus ett stenkast bort. När föräldrarna åker bort tar de hand om djuren.

– Det ska vara roligt, det de bidrar med. Vi hoppas att våra barn kommer vilja fortsätta vara delaktiga. Kanske har vi sått ett litet frö och att uppväxten gjort att de vill driva gården vidare, säger Kent och Roma.