Västerbottens mest lokala grisar

Burträsk i Västerbotten finns redan på kartan när det gäller lokal matproduktion, tack vare en viss känd ost. Men här hittar vi också produktion av prima norrländskt fläskkött, hos Fredrik Lindh som är tredje generationens grisbonde.

Redan vid 21 års ålder köpte Fredrik sin första gård i Södra Åbyn. Idag har de blivit tre till antalet. Förutom grisproduktion bedriver Fredrik även spannmålsodling. De ursprungliga 90 hektaren har blivit 380 och målet är att bli helt självförsörjande på foder till grisarna. – Det är inte bara grisarna som kommer från gården utan även det de äter. Det gör att de blir ännu mer lokala, menar Fredrik. Spannmålsproduktionen innebär också att jag är delaktig i att hålla vårt vackra landskap öppet.

Att djuren mår bra är viktigt. Idag finns här 220 suggor som ger ungefär 5000 slaktgrisar per år. Smågrisarna får gå kvar med sin mamma i sex veckor, vilket med grismått mätt är förhållandevis länge, och de flyttas bara en gång mellan stallarna. Varje vecka går en transport med 90 grisar till Nyhléns Hugosons för slakt.

Med tre gårdar blir det en hel del flackande under en arbetsdag och inte heller är det så ekonomiskt alla gånger. Men det finns miljömässiga vinster när transporterna av stallgödsel blir kortare. Det finns också hälsomässiga fördelar: – Smittrisken blir mindre. Jag kan då och då göra gårdarna tomma så att de kan självsaneras. I Sverige är vi unika med att vi inte använder antibiotika i tillväxtsyfte utan enbart för att behandla sjuka djur. Utan antibiotika behöver vi tänka mer på djurhälsa och att förebygga smittor med en ren och bra miljö för djuren.

Som konsument är det inte lätt idag att göra miljömässigt rätt, menar Fredrik, när begrepp som ”flygskam” och ”köttskam” duggar tätt. – Det pratas mycket om hur bra medelhavsmaten är, men den måste ju vara miljömässigt bäst vid Medelhavet! Det som odlas fram lokalt borde vara det bästa valet, säger Fredrik. Att öka livsmedelsförsörjningen i Sverige är en fråga som ligger honom varmt om hjärtat. – Det blir allt viktigare att vi upprätthåller jordbruket här i norr.
I och med klimatförändringarna kan det på sikt bli omöjligt att odla på andra platser längre söderut.

Visst finns det många utmaningar som lantbrukare och bonde, men det finns lika många möjligheter, menar Fredrik. – För mig har det aldrig funnits något alternativ till bondelivet och det är just den kreativa sidan som jag uppskattar mest, att kunna tänka ut idéer för hur jag ska lösa olika saker.